Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning? Det var många som samlats i Aula Medica i Solna för att lyssna på paneldebatt med toppforskare. Foto: Andrea Björsell.
I går kväll samlades nästan 200 personer i Karolinska Institutets imponerande Aula Medica i Solna. Temat för kvällen var ”Svensk cancerforskning – hur blir vi världsledande?” och som värd stod bland andra Cancerfonden.
– Titeln är lite provokativ, men jag ska förklara varför vi vill ställa den frågan, sa kvällens moderator Klas Kärre, professor och ordförande för Cancerfondens forskningsnämnd.
Anders Blanck, vd Läkemedelsindustriföreningen, cancerforskarna Mef Nilbert, Jonas Bergh och Bengt Westermark, Jan Andersson, forskningsdirektör i Stockholm läns landsting, professorerna Lena Claesson-Welsh och Olle Stendahl samt generaldirektör Ingrid Petersson frågades ut av kvällens moderator Klas Kärre. Foto: Andrea Björsell.
Svensk cancerforskning ligger bra till jämfört med andra länder, framför allt när man ser till att vi är ett litet land. Men på senare år har en del orosmoln tornat upp sig, vilket vi tidigare berättat om i Cancerfondsrapporten. Ett problem är att kliniska forskare, ofta läkare, inte hinner med eller uppmuntras att forska i en stressad sjukvård, fortsatte Klas Kärre.
– Vi ser tecken på att cancerforskningen, både den grundvetenskapliga och kliniska, utvecklas snabbare i flera andra länder med jämförbar storlek, som Schweiz, Holland och Belgien. Så frågan är: Hur ska vi stimulera och förbättra svensk forskning?
”Extremt optimistisk”
Tre internationella toppforskare var inbjudna för att bidra med inspiration och perspektiv: Sir David Lane, legendarisk för att ha upptäckt genen p53 som är avgörande för skyddet mot cancer, professor Sabine Tejpar från Belgien och New York-professorn Charles Sawyers.
– Jag är extremt optimistiskt kring de nya behandlingarna av cancer – och vägen framåt är ganska klar. Vi är på väg mot något vi kan kalla precisionsmedicin, sade Charles Sawyers.
Det är nu möjligt att analysera tumörerna in i minsta detalj, vilka mutationer en enskild tumör har och vilka proteiner tumörcellerna tillverkar. Forskningen visar att cancer inte är ett visst antal sjukdomar i olika organ – utan hundratals undergrupper.
Professor Sabine Tejpar. Foto: Andrea Björsell.
– En tumör i tarmen kan ha egenskaper som gör att den snarare liknar en brösttumör eller kanske en hudtumör, berättade Sabine Tejpar.
Det här gör att behandlingen i framtiden i mycket större utsträckningen kan individanpassas. I stället för en medicin till alla med tarmcancer, kommer olika läkemedel eller olika kombinationer att ges beroende på tumörens egenskaper. Med den här kunskapen måste också forskningen förändras. När cancer delas in i allt fler undergrupper krävs större samarbeten, det räcker inte att samla patienter från ett sjukhus, ett landsting eller ens ett land.
Mer samarbete och pengar behövs
Hur Sverige ska hålla sig framme i det här nya forskningslandskapet diskuterades av en panel med forskare, representanter för landsting, myndigheter, läkemedelsindustri. Även här var större samarbeten och större samsyn ledorden. Svenska sjukhus och universitet måste samarbeta – med varandra, läkemedelsindustrin och med institutioner utanför landets gränser. Mer pengar behövs också och hela panelen var överens om att forskningen måste få större del av sjukvårdskostnaderna, vilket Cancerfonden nyligen föreslagit i en debattartikel. De flesta tyckte också att Sverige behöver färre regioner än dagens 21 landsting, om samarbetet ska blir bättre. Sist men inte minst behövs bättre incitament för att locka unga människor att blir duktiga forskare – för det är där de briljanta idéerna kläcks.
– Vi måste se till att hitta de bästa individerna och ge dem det stöd de behöver, avslutade Klas Kärre.
Daniel Agurén, jurist på Cancerfonden, stod för finstämd underhållning vid flygeln. Foto: Andrea Björsell.