I dag är cancer ett av de hetaste ämnena i Almedalen. Hela förmiddagen hade Sveriges Kommuner och Landsting sin ”Cancerdag” på högskolan i Visby. Det första seminariet handlade återigen om att göra rätt sak på rätt plats i cancervården: nivåstrukturering. Trots att alla är överens om att kvaliteten i vården blir bättre om till exempel komplicerad kirurgi bara görs där vårdteamen har tillräcklig träning, så går det långsamt i praktiken.
Jan Zedenius grep mikrofonen under debatten
- Det verkar så självklart, men det blir hela tiden motstånd lokalt, och så fortsätter tjafset. Man måste kanske ha modet att säga ifrån, utbrast Jan Zedenius, vetenskaplig sekreterare i Cancerfonden, kirurg och verksamhetschef, under debatten.
Han var en av paneldeltagarna under ett senare seminarium med titeln ”Finns det fin- och fulcancer inom forskningen?”.
Diskussionen gällde varför forskningen kommit längre inom vissa cancerformer, och bland annat varför inte Cancerfonden ger mer pengar till forskning om diagnoser med dålig prognos, som lungcancer.
Tommy Björk, ordförande för Lungcancerföreningen Stödet, menade att den onda cirkeln måste brytas och svagare forskningsområden kan behöva en vitamininjektion.
Jan Zedenius förklarade att Cancerfondens medel alltid måste gå till den bästa cancerforskningen, och att det inte finns lika mycket högkvalitativ forskning inom alla diagnoser.
- Vi kan inte styra vem som ska forska på vad. Ideerna måste komma från forskarna. När vi hade en specialsatsning på lungcancer för ett par år sedan fick vi inte särskilt många ansökningar, och att satsa på medioker forskning gagnar ingen diagnos, sade Jan Zedenius.