I går publicerades en viktig och välkommen debattartikel i Svenska Dagbladet av överläkare Ralf Segersvärd om pankreascancer (bukspottkörtelcancer). Artikeln lyfter bland annat den centrala frågan kring nivåstrukturering. Enkelt uttryckt handlar det om att vardagliga vårdinsatser ska ges så nära patientens hemort som möjligt, men ovanliga och komplicerade behandlingar måste vara koncentrerade till de mest lämpade vårdgivarna. Alla cancerpatienter måste ha rätt att få bästa tänkbara vård, oavsett vilken diagnosen är eller var i landet de bor.
Klas Kärre och Jan Zedenius. Foto: Andrea Björsell
Klas Kärre, ordförande i Cancerfondens forskningsnämnd, och Jan Zedenius, biträdande vetenskaplig sekreterare på Cancerfonden, kommenterar artikeln:
Denna välskrivna artikel illustrerar på ett bra sätt att de senaste decenniernas framgångar när det gäller botande av cancer är ett genomsnitt för alla cancersjukdomar. Detta genomsnitt baseras på dramatiska genombrott för några cancerformer, en serie förbättringar i små steg för andra, och för vissa former dessvärre inga framsteg alls.
Pankreascancer, alltså cancer i bukspottkörteln, hör till den sistnämnda kategorin. Det finns många skäl till detta, men framför allt är det sjukdomens biologi. Bukspottkörteln ligger djupt i bukhålan, och tumörväxt där ger inga tydliga tecken eller symtom i ett tidigt skede, diagnosen ställs ofta (för) sent. Det är svårt att operera i körteln, och dessutom kan cancerväxt här i de senare skedena ge svåra sekundära effekter på kroppen, som bland annat kan leda till utmärgling.
Det är också riktigt som det beskrivs i artikeln att det beviljas mindre resurser till forskning av denna form av cancer än exempelvis bröst-, prostata- och tjocktarmscancer, trots att den står för en stor del av dödligheten i cancer. Detta beror inte på att det saknas medel, utan snarare på att Cancerfonden inte får in lika många bra uppslag och ansökningar om denna cancerform som för vissa andra cancerformer.
Den positiva utvecklingsspiral inom forskningen som nämns i artikeln för andra former (exempelvis bröstcancer), är svår att sätta igång om det inte finns god tillgång till celler från operationsmaterial och om inte patienterna lever så länge att man kan pröva olika behandlingar och uppföljningsmetoder. Cancerfonden har uppmärksammat detta, och för en aktiv dialog med Planeringsgruppen för pankreascancer om hur vi ska kunna stimulera en positiv utveckling.
Cancerfonden anser att det behövs:
- bättre metoder för tidig upptäckt
- biomarkörer för prognostik (förutsägelse av sjukdomsförloppet), metastasutveckling (tumörens spridning i kroppen) och recidiv (återfall i sjukdomen efter operation)
- effektiv så kallad adjuvant (tilläggs-) behandling efter (framgångsrik) operation
- effektivare sätt till ”down-staging” (minska storleken) av inoperabla tumörer så att de blir operabla
- bättre omhändertagande av patienter och närstående, bättre smärtlindring, bättre behandling av kakexi (utmärgling).
Således: det finns enorma utmaningar inom forskningen kring pankreascancer. Vi behöver samarbeta mellan olika discipliner, mellan olika sjukhus/universitet och också ingå i multinationella konstellationer. Vi behöver ännu bättre infrastruktur med bland annat biobanker, blodprover från patienter, heltäckande kvalitetsregister, imaging-tekniker med mera.
Cancerfonden välkomnar mer forskning enligt ovan och stödjer mycket gärna goda, högkvalitativa projekt i området. Vi efterlyser fler ansökningar från fler forskargrupper. Cancerfonden tycker att det är angeläget att Sverige, ja hela cancerforskarsamhället, flyttar fram positionerna inom detta område.
Red. anm: Gunnar C Hansson, professor vid Göteborgs universitet, har beviljats anslag i årets anslagsutdelning från Cancerfonden. Han forskar kring nya metoder att i ett tidigt skede upptäcka bukspottkörtelcancer. Läs blogginlägget Cystor kan avslöja bukspottkörtel tidigare.