Edvin Berg gick på musikgymnasiet Rytmus och drömde om att bli musiker. Tyvärr fick Edvin aldrig uppleva sina drömmar. Våren 2012 fick han diagnosen akut lymfatisk leukemi och den 12 augusti samma år gick Edvin bort, endast 18 år gammal.
Laila Bagge, jurymedlem i Idol 2013 fick höra om Edvins historia och blev djupt berörd. I kvällens Idol gav hon deltagarna ett uppdrag: att hylla Edvin genom att framföra hans favoritlåt ”I will be here” av Steven Curtis Chapman i Cancerfondens tv-gala Tillsammans mot cancer.
– Jag vill hjälpa Edvin att göra klart sin låt och Idolerna ska färdigställa låten och hedra Edvin, säger Laila Bagge.
Låten ” I will be here” släpps på Spotify och Itunes den 28 oktober.
Tillsammans mot cancer direktsänds från Cirkus i Stockholm måndagen den 28 oktober klockan 20.00 – 22.00 på Sjuan. Om du inte har tillgång till Sjuan kan du se galan live (och gratis) på TV4play.
Edvins mamma Monica berättar:
”Edvin var bara 18 år. Gymnasietiden var snart slut, och livet som vuxen började hägra.
Gymnasieåren hade Edvin tillbringat på Rytmus artist och musikergymnasium i Stockholm. Han ville utveckla sin musikalitet och sång. I nästan 3 år hade han pendlat minst 4 timmar om dagen för att få gå på sitt drömgymnasium. Precis som för de flesta när skolan börjar ta slut, så var Edvin lite trött. Trött på att pendla, trött på alla ansikten och alla som bara var ”på väg” i tunnelbanan. Alla prov och kurser i skolan var klara, det var bara ”finalen” Live Night kvar, med uppspel och uppsjungningar. Men det tyckte Edvin bara var kul. Efter studenten skulle han ta det lugnt. Bada, åka wakeboard, spela volleyboll, åka på semester med brorsan, träffa släkt och vänner och vara med flickvännen. Edvin var nykär!
Men så blev det aldrig. På lovet i maj 2012, kände sig Edvin riktigt trött. Han sa innan lovet att han nog ville gå till doktorn. Vi avvaktade några dagar men Edvin blev blek, jättetrött och fick hög feber. Vi åkte till vårdcentralen och skickades vidare till akuten. Då hade han ett HB på 53. De tog massor med prover och samma kväll fick vi veta att Edvin hade allvarlig blodsjukdom. De skulle ta in folk och göra fler analyser för att så fort som kunna ställa diagnos. Det var en fruktansvärd chock.
Det var den 21 maj 2012. Edvin blev inlagd, med dropp och blod, slangar överallt. Edvin som aldrig varit sjuk, aldrig varit på sjukhus, han var hälsan själv. En sund, sportig, och levnadsglad kille på väg mot framtiden och sina drömmar. Nästa dag fick vi träffa läkaren som berättade att Edvin fått leukemi, och att han skulle få behandling och att den skulle pågå i 2,5 år. Han berättade kort hur det gick till och vilka möjligheter det fanns för att kunna bli frisk. Det var så hårt, Edvin grät och vi grät, men vi lovade att inte en dag skulle Edvin behöva vara själv, vi skulle finnas vid hans sida.
Den 23 maj kom han till Uppsala Akademiska sjukhus och den 24 maj var behandlingen påbörjad. Allt gick så fort och det var bara att hänga på. Flera prover togs och efter ytterligare några dagar fick han den rätta diagnosen. Edvin hade ALL, Akut Lymfatisk Leukemi, utan Philadelfiakromosomen och utan någon spridning i CNS. Han blev kvar i Uppsala i tio dagar och sedan fick han komma hem, med fortsatt behandling på hemsjukhuset. Det var skönt, men också väldigt jobbigt, för vad kunde hända?
Edvin började hämta kraft och bli piggare, han blev så pigg så att han den 15 juni kunde åka till Stockholm för att fira sin student. Träffa sina klasskompisar, springa ut och tillsammans med vänner, släkt och familj, fira sin student. ”Den lyckligaste dagen i mitt liv” sa han när dagen var slut.
En vecka senare var han tillbaka i Uppsala för nya prover efter första delen i behandlingen. Proverna var jättebra, Edvin hade i stort sett inga sjuka celler kvar. Han skulle fortsätta på standardspåret i behandlingen. Varje vecka var det nya behandlingar med olika cellgifter. Edvin mådde trots allt rätt bra, vi i familjen fanns där som vi lovat och vi försökte förgylla dagarna så gott det gick. Vänner och kusiner fanns också där.
Två gånger hade han nu varit i Uppsala för högdosbehandling över några dagar. Efter första omgången blev han medtagen och tyckte det var jobbigt, då han tidigare inte känt så mycket av behandlingarna, men efter cirka en vecka hade han återhämtat sig igen. Efter andra högdosbehandlingarna mådde han sämre, mådde väldigt illa och fick jobbigt att äta. Det tog på Edvins krafter. Och så småningom när det började vända igen var det dags för tredje och sista högdosbehandlingen i den andra delen av behandlingen. Vi var glada att vi kommit så här långt i behandlingen och att Edvin klarat sig från infektioner och annat som är vanligt. Inför den tredje behandlingen kände sig Edvin lite rädd, han hade ju precis börjat må rätt bra igen, han ville inte må så illa som efter andra högdosbehandlingen. Nu skulle Edvin få illamåendemedicin i förebyggande. Behandlingen började och några tråkiga dagar väntade, fast i en droppställning. Edvin och brorsan hade laddat med Tv-spel och annat och dagarna flöt på.
Så vände det… Samma dag som Edvin skulle åka hem, vaknade han tidigt på morgonen med kraftiga magsmärtor. Prover togs och Edvin röntgades. Man misstänkte inget allvarligt. Edvin var dålig under hela dagen med illamående och smärtor. Till kvällen fick han smärtstillande för att kunna sova.
Edvin vaknade några gånger under natten och fick mer smärtstillande. Men på morgonen när Edvins pappa vaknade och försiktigt skulle väcka Edvin upptäckte han att Edvin var död. Edvin dog den 12 augusti 2012. Han dog av akut bukspottkörtelinflammation, en biverkan av den behandling han fick.”